Ur alla synvinklar

Det har varit en hurtig dag måste jag säga! Massor av plugg har blivit gjort, men det bästa av allt var väl den långa promenaden/joggingturen med Daniel. Armhävningar i en park, upphopp i en annan, och benböj längs trottoaren.. Vilket träningspass!

Helgen har varit bra.. Kostade på oss en bio på lördagen, "The king's speech". Jag gillade den! En rätt seriös film med en hel del humor. Annars en lugn start på veckan som vanligt, två föreläsningar. Varav den ena handlade om hur man ska tala med patienter, vad man ska tänka på osv. Nu ska jag och Daniel strax bege oss ut på en promenad/joggingtur (?!) i det fina vädret. I morse var det snöstorm, nu är det blå himmel.

Jag lever efter mottot vill man, så kan man. Det löser en hel del. Just nu håller jag ju på att uppfylla min dröm om att bli läkare, det kostar både tid, ork och pengar, men än sen? För varje dag som går, så är jag ett steg närmare. Ungefär 4,5 år till, sen så är jag färdig, och det ryser i kroppen bara av att tänka på det. Det är väl den mest aktuella dröm jag har..

- blåa pösiga jeans

Fredag! Det har varit en heldag på skolan och anatomicum. Åt god mat och drack ett glas rött tillsammans med Marte Stine på kvällskvisten.. Har sen pluggat lite, men nu är jag redo för sängen.

Vardagen är i full gång.. Klämmer in någon fika och middag på restaurang här och där. Annars är det inte så mycket förändringar, förutom nya test och prov. Det har gått riktigt bra hittills, så jag ska inte klaga. Man hinner inte fundera så mycket, utan man läser hela tiden inför något nytt. Hade sista seminariet i psykologikursen idag, skönt! Är glad över att slippa den mannen, då han älskar sig själv mest av allt på denna jord och lyssnar allra helst på sin egen röst. Han drar konstant likheter med sex, vad han än ska berätta, för att verka häftig. Snacka om motsatt effekt.

Ligger och lyssnar på Roxette, måste ju förbereda mig inför konserten på onsdag. Jag tror att "Sleeping in my car" är bland de bästa låtarna. Det ska bli jättekul! Annars har kvällen bara innehållit plugg, jag har en ganska bra magkänsla inför veckan ändå, trots allt. Tre dagar till hemfärd..

Helgen har varit fin.. Käkade ute på Tex-mex i fredags tillsammans med Marte Stine, och igår gick vi ut och lunchade. Tog en lång och rask promenad med Daniel igår kväll, och idag var jag ute en timma själv. Testade att jogga för första gången på många många år. Det gick ju ganska bra, men hade på tok för mycket kläder på mig. Det är vårvärme ute idag!

Har följt nyheterna angående jordbävningen i Japan, alla efterskalv och nu flodvågen som bara sprider sig.. Det är skrämmande när det kommer till sådana här naturkatastrofer, människan är ju som handfallen. Det finns inget man kan göra för att det inte skall ske. Man börjar ju undra om det är sant som mayafolket säger att jordens undergång kommer att inträffa år 2012. Naturligtvis har sådant här hänt i alla tider, men ändå, jag tycker det sker så himla ofta.

Denna vecka känns inte så speciellt kul att skriva om, då jag redan gjort det mest varje dag. Så därför skriver jag om nästa vecka istället, som kommer att bli väldigt händelsefull, både på gott & ont. På tisdag morgon startar vi med ett vanligt veckotest i anatomin, följt av ett colloquium i parasitologi på förmiddagen. På onsdag är det colloquium i biokemi, och på torsdag colloquium i fysiologi samt ett seminarium i psykologi.

Startade dagen med en riktig sockerbomb, glaserade munkar. Vi började nämligen med att fira Andreas födelsedag på The Donuts imorse. Samtidigt som vi smaskade på de där gobitarna så diskuterade vi maratonloppet som vi ska springa i maj. Har ni hört! Vilket skämt, jag kan lova att jag aldrig har sprungit mer än 1 km i på en och samma gång. Jag är verkligen ingen löpare.. Men vi ska bara springa 5 km, vilket förmodligen inte är någon större utmaning för så många. Ni kanske minns förra sommaren då Malte sprang, jag lovade att jag också skulle delta nästa år. Innan de här sex åren är klara kanske man sprungit hela loppet. Herregud.. Nu måste jag ju börja hitta en kondition någonstans.

Ännu en gång är veckans värsta dag över; tisdagen. Började den med att sitta och titta på slides. Hade sen anatomi, då vi gick igenom artärerna i nedre delen av kroppen. Fortsatte med parasitologi, och avslutade dagen med en fysiologiföreläsning.

Idag har vi fått träffa en livs levande astronaut och titta på vacuum-förpackad mat, när vi egentligen skulle haft medicinsk etik. Den kursen hålls på ett museum, och idag så var den här mannen där för att vara med på en presskonferens. Han är nämligen född i Riga. Det var en kort och liten man, och jag hade aldrig gissat att han var astronaut om jag mött honom på gatan. I alla fall så passade läraren på att bjuda in honom i stället.. Det var jätteintressant!

Idag hade jag;

Innan Daniel drog hemifrån i morse så lovade jag honom att jag skulle ut och gå en promenad i vårvädret. Jag har liksom en tendens att bli sittandes, och det blev så även idag.. Idag har jag lagt all energi på att försöka förstå mig på hur vår motorik fungerar, sett från hjärnans funktion. Bland annat vilka delar & system av hjärnan som jobbar när man ska använda musklerna vs. inte använda dem. Det är svårt, men intressant! En viss del startar en rörelse, medan en annan bromsar in den för att det ska gå mjukt och fint. Efter att ha suttit hela dagen så tror jag att det börjar ljusna nu..

Idag dog våran kanin, bara sådär.. Han var sju år gammal, så tiden var väl egentligen kommen. Det var en elak liten filur, som bet mig i fingret första gången vi sågs. Han ville helst sitta för sig själv i buren, trots att han alltid hade möjligheten att gå ut. Han smög ut och bajsade på golvet om nätterna, när ingen var vaken. Trots allt så var han en going, och det är lika trist & jobbigt varje gång någon lämnar familjen.

Jag har ju då en liten lillasyster, som inte är så liten längre. Hon fyller 16 år om två veckor. I år fyller jag 24, så det är med andra ord 8 år mellan oss. Jag har aldrig tyckt att det varit så speciellt långt mellanrum, det har inte stört mig på något sätt. Jag uppskattar att jag var stor nog att minnas henne som bebis, och kunna vara med om hennes uppväxt på ett ganska förstående vis. Det är en fin upplevelse att få se dem stegen som en syster. Jag kan inte minnas att jag någon gång önskat att vi vore jämnåriga.

I dag fick vi lära oss att kolla reflexerna på varandra, det var kul. Minsta lilla praktiska och vi blir glada. Det är dock inte det lättaste med otränade händer att hitta dem.. Det var enklast på hälsenan, medan biceps var lite lurigare.

Ursch, i parasitologin har vi kommit till maskar som kan leva i tarmarna.. Jag är inte den som är den, men när det kommer till synliga parasiter i människokroppen så blir jag lite smått illamående. Det är vidrigt! Dom jäklarna kan ju bli upp mot en 10 meter långa. Vi tittade på ett par sorter idag på skolan, fy sjutton. Sen har vi dom här krypen som gräver gångar i levern och lägger ägg där.. Huvva.