Ur alla synvinklar

Jag, Daniel och Claudia gick dit för första gången idag, och nu känns det som om jag skulle kunna vara där varje dag. Dom uppskattade verkligen att man kom, och det var bara att ta en hund och promenera med dem. Man fick till och med låna hem dem över helgen som en fosterfamilj, åka till stranden med dem eller vad man nu känner för. Dom var så fina med djuren, dom blir verkligen omhändertagna, då det bland annat är veterinärer som jobbar där. Fantastiskt! Det fanns så många härliga djur, bland annat en vit yvig persier som jag skulle kunna ta hem.

Idag var jag och Daniel bjudna på middag hemma hos Undines familj. Det bjöds på mycket god lettisk mat, och allt var väldigt trevligt. Dom är ett gäng fina människor!

Grattis lillasyster på 17 års dagen!

Vi får fira om 1,5 vecka!

Nu har jag en hel del läsning att göra, så det är väl bara att sätta igång.

Jag hämtade sedan upp min trio på flygplatsen. Så igår åt vi god mat, gick runt en sväng, tog en öl på en irländsk pub och bara hade det bra. Härnäst väntar hotellfrukost.

Igår fick vi gå och träffa patienter för första gången.. Vi hängde på som en lång svans från säng till säng, och det var väldigt spännande. Vi ska ju lära oss att palpera (undersökning med hjälp av händerna) och att använda oss av perkussion (när man knackar på kroppens utsida och lyssnar på ljudet), så vi fick bland annat höra hur det skilde sig från olika patienter. Det krävs massor av övning innan man får tillräckligt med erfarenhet för att kunna höra olikheterna.

Imorrn är det microbiologi colloquium, och det känns sisådär.. I vilket fall så kommer familjen imorrn!

Det här kommer bli en rätt lång dag, har lektoner och sen ikväll ska jag gå på nått för oss som vill lära oss bättre lettiska ( jag är riktigt dålig ). Vi kommer tydligen bli ihopparad med en lett, som vi sedan får bestämma träffar med och försöka lära oss att prata. Ja, herregud.. Men det behövs.

Jag gillar att kurserna i skolan vävs in i varandra nu, det blir en mycket bättre inlärning då. En liten kort uppdatering kanske; vi läser om hur olika cellskador påverkar oss, problem med syresättning, cirkulation och metabolismen. Under dom två första åren här så har vi tittat på hur vi ser ut när vi är friska, nu går vi återigen ner på cellnivå och jämför det med hur sjuka celler i organ och vävnader förändras. När man förstått det, antar jag att man lättare förstår hela sjukdomsbilden och dess symptom.

I internmedicin har vi börjat med att få instruktioner i hur man undersöker genom att se, lyssna och känna. Lymfkörtlar, hjärta, lungor, lever.. Det är fantastiskt vad mycket information man kan få ut. Vi har fått veta grundstegen i att ta en anamnes, vilket är den muntliga kontakten med patienten. Hur och vad ska man ställa för frågor, för att få rätt helhetsuppfattning av individen och sjukdomshistorian. Farmakologin är svår, det är inte det lättaste att helt plötsligt börja mata in namn på preparat du aldrig hört talas om förut, det tar sin tid. Det finns så mycket att berätta, men för att inte verka för insnöad så släcker jag lampan och sover nu.