Körigt
Huset i Nilsvallen har tagit sin form; skit snyggt. Saker börjar få sin plats. Har spenderat all min lediga tid där för att det ska bli någorlunda klart innan jag far. Vill ju se resultatet. Har fått dit en hel del tavlor, prydnader och annat som jag inte vill att Nicke ska dona med ; )
Endast en vecka kvar nu, och ja, jag har resfeber. Inte just för att vara där, utan det är resan dit som oroar mig. Så många timmar plus att jag måste åka tåg på flygplatsen i New York. Men det ska nog gå bra, men det börjar kännas i magen. Vet inte vad jag ska ta med mig heller, förutom datorn. Håller på att fyller den med musik och en massa annat nu. Kan ju fördriva någon timma med den på flyget i alla fall. Vill inte fylla väskan för mycket heller, vill förmodligen ta med mig så mycket hem. Hawaii, känns ofattbart. Absolut underbart ska det bli, tomt utan min Nicke förstås men man får vända på det och utnyttja det goda - det kommer att bli så härligt att få träffas igen. Har i alla fall hunnit se mina tjejer lite här o där, middagar och småfärder hit & dit. Är så glad över att de flesta ska äventyra nu i höst, eller har kommande planer. Det har inte bara varit snack, utan det har blivit något av all planering.
Kom alldeles nyss hem från huset i Orrmo, pappa och en snickare har byggt där hela sommaren. Det blir så bra, skulle till och med kunna tänka mig att flytta in där. Meningen är att det ska bli ett fritidshus som man kan åka till när man känner för det, det är bara några km dit hemifrån.
Ska ta fram mammas symaskin nu och se hur det går.
Renovering
Nicke har köpt ett hus, så nu är det ombyggnad i alla rummen. Rivit ner tapeter, målat skåpluckor och en massa annat. Allt ska göras om & vara klart inom några veckor. Känns som om det är ett evighetsprojekt och att vi aldrig ska hinna, men imorrn rycker lite mer erfarna in så det ska nog gå bra. Jag och Nicke har tillbringat större delen av dagen i huset, och hela tiden frågat varandra; än sen då, vad ska man göra nu? Var i Sundsvall och storshoppade på Ikea och andra affärer, så snyggt blir det i slutändan.
Jag har insett att jag är enormt mörkrädd, min allra största fobi.
Mormor min
Den 3 augusti dog min älskade mormor. På ett lugnt sätt somnade hon in i min mammas famn. Overkligt & konstigt. Hon är & har alltid varit som en andra mamma för mig, jag har ju tillbringat hela min barndom hos henne & morfar. Trivdes så bra hos dem, de var som mina bästa vänner. Jag umgicks hellre med dem än med barn i min ålder. Nu är hon bara borta. Ingen som ringer och är orolig för att jag åkt några mil bort från byn. Det är så tomt. Jag var inte hemma då det hände, men for hem genast. Att se henne död kändes självklart för mig, inte otäckt. Hon såg så harmonisk ut, och jag vet att hon har det bra där hon är nu.
Begravningen sker på fredag, så sorgligt. Vi öppnade kistan för några dagar sen för att se henne en allra sista gång. Jag hängde ett halsband runt hennes hals med ett halvt hjärta på, jag bär andra halvan. Jag kan inte förstå att hon faktiskt inte finns hos oss längre, hemskt. Gillar inte att gråta. Tycker synd om min mamma och alla andra, men man måste inse att det är något som alla kommer att få uppleva en gång i livet. Men jag tror inte att döden innebär slutet heller. Som en sista gåva skrev jag dikten i dödsannonsen, det kändes viktigt för mig.
Rättvik nästa
Badade i en hemmagjord badtunna igår, tre tjejer var vi som trängdes. Inte illa byggt alls. Annars mår jag sådär, känner mig hungrig samtidigt som jag mår illa. En sorts klump i halsen. Hoppas det går över, för idag sticker jag och Nicke till Rättvik på Classic Car Week och blir där tills på lördag tror jag. Ska bo i hans gamla crossbuss tillsammans med hans föräldrar. Håller tummarna för vädret.