3 september
För mig så är det alltid väldigt känslosamt att åka tillbaka, och extra mycket när man varit hemma så himla länge. Det är så mixade känslor, eftersom att det verkligen ska bli hur roligt som helst att träffa alla, bli hemmastadd i nya lägenheten och gräva ner sig i studierna igen. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt. Dagarna innan har jag mest bara en klump i magen och gråten i halsen. Sen när jag väl är i Riga så går det ju över, men just det här att med att ta steget och åka, det är det allra jävligaste.
Nu sitter jag på båten, bussresan gick bra och bärandet av väskorna med. Lite skavsår på axlarna, men det får jag ta när jag envisas med att ha med mig allt. Glömde dock mitt lettiska telefonkort hemma, så jag nås bara på mitt svenska nummer fram tills på torsdag, då tjejerna tar med sig det. Jag har satt mig i en hörna på däck sju där det finns trådlöst internet.. Vet inte riktigt hur jag ska slita av tiden.
Kommentarer
Trackback