Ur alla synvinklar

Igår började jag flytta lite saker till den andra lägenheten, och den är alldeles perfekt. Sen satt vi på balkongen och skålade i rosévin, och bara njöt. Vi var helt slut efter att ha flyttat Daniels säng till hans lägenhet, och aldrig har så många letter kostat på sig så många leenden. Dom till och med pratade med oss längs vägen, det har väl aldrig hänt. Det krävs en hel del innan de drar på smilbanden. Det må vara ett språkproblem, men nog tycker jag att letterna är rätt bittra mot varandra med.