Ur alla synvinklar

Det har varit svårt att plugga den här helgen, då jag egentligen behövt det som allra mest. Men det har tagit emot, varit för trött helt enkelt och bara tänkt på en massa annat. Längtar hem en hel del, skulle behöva en tur hem. Nu finns det dock absolut ingen tid till det. Det är mycket man saknar. Djuren dessutom, min käraste Nanoq, det är så tomt utan djur när man är van vid det.

Om två veckor kommer Nicke hit, så det ser jag fram emot. Det blir en fin helg, om man bortser från det gigantiska anatomiprovet på måndagen och latinprovet på tisdagen därefter.. Men det är ändå lång tid kvar tills jag får dra hem, och när det är dags så har jag varit här i nästan tre månader utan en enda hemfärd. Det är lite för länge för min del, men så ser läget ut just nu.

Det är viktigt att leva i nuet, och det är jag rätt bra på i vanliga fall, men jag har tappat lite fokus. Jag tar alltid vara på allt som sker omkring mig varje dag, och suger åt mig av allt det som jag har möjligheten att få vara en del av. Om man bara lever för att hela tiden längta efter det som komma skall, så får man ingenting av någonting. Det är lätt att bara gå runt och vänta, och när det väl kommer så har man redan börjat längta efter nått nytt. Man hinner aldrig njuta.

Jag tror vi alla någon gång fått uppleva hur lätt livet kan dras ur händerna på någon, så just därför är det så viktigt att veta att just denna dag är livet, inte nästa vecka, inte nästa månad. Det är så lätt att tiden går, medan man själv står kvar och ser på.

Well well, man måste tappa skärpan någon gång, för att kunna finna den på nytt.