Mat på lösvikt
Det gäller verkligen att öva på att ta sig fram kollektivt här i stan. Det är mycket bra förbindelser osv, men det är lätt att åka åt fel håll så klart. Men i dag har vi åkt en hel del, bland annat då till universitetssjukhuset. Folk var dessutom otroligt hjälpsamma, en kvinna följde med oss från bussen och dit för att försäkra sig om att vi hittade rätt.
Det här sjukhuset måste då ses för att verkligen inse hur det ser ut, måste ordna bilder på det sen. Vi visste att det skulle vara ett stort territorium som lärarna sa, och det kan man lugnt säga. Det är som en liten miniby där inne, med en mur runt om. Så där finns alla möjliga sorters avdelningar i byggnader, allt från akutvård till röntgen. Några Apotek fanns även där innanför. Vi träffade en lettisk läkarstudent som precis klarat en tenta, så han var på bra humör, så han visade oss hur vi skulle gå för att ta oss dit vi ska ha vår First Aid. Korridorerna var inte i det skick man är van vid hemma, det är inte lika uppiffat. Jag vet inte om det kanske varierar beroende på vart på sjukhuset man var, då vi endast såg 1 % av det som fanns. Det ska i alla fall bli kul att se mera av det.
Vi käkade lunch på en av alla dessa marknadsplatser, inne i en stor hall. Det är samma sak där, dom lägger inga pengar på att få saker & ting att se snyggt ut, men man ska inte skrämmas av det. För maten var jätte god. Det fungerade så att man fick peka på något som man ville ha som t ex ris, då hade hon på det på tallriken och sedan gick hon och vägde den. Sen fick du välja något annat, och så vägde hon den igen. Så det var mat på lösvikt. Mitt nästa mål är att lära mig vad kyckling, nöt, fläsk och vad fisk heter på lettiska, så man har lite hum om vad man äter. För det finns absolut inga skyltar på engelska, och man ska inte räkna med att personalen kan förklara.
Barbara, André och Daniel. [ ni kan t ex se att det saknas kakelplattor i golvet, inga problem ]
Min mat, det säljs mycket crepesliknande saker som dessa.
Såhär tjusigt var mitt vatten i eftermiddag, jag tror dom håller på och donar med rören.
Det här sjukhuset måste då ses för att verkligen inse hur det ser ut, måste ordna bilder på det sen. Vi visste att det skulle vara ett stort territorium som lärarna sa, och det kan man lugnt säga. Det är som en liten miniby där inne, med en mur runt om. Så där finns alla möjliga sorters avdelningar i byggnader, allt från akutvård till röntgen. Några Apotek fanns även där innanför. Vi träffade en lettisk läkarstudent som precis klarat en tenta, så han var på bra humör, så han visade oss hur vi skulle gå för att ta oss dit vi ska ha vår First Aid. Korridorerna var inte i det skick man är van vid hemma, det är inte lika uppiffat. Jag vet inte om det kanske varierar beroende på vart på sjukhuset man var, då vi endast såg 1 % av det som fanns. Det ska i alla fall bli kul att se mera av det.
Vi käkade lunch på en av alla dessa marknadsplatser, inne i en stor hall. Det är samma sak där, dom lägger inga pengar på att få saker & ting att se snyggt ut, men man ska inte skrämmas av det. För maten var jätte god. Det fungerade så att man fick peka på något som man ville ha som t ex ris, då hade hon på det på tallriken och sedan gick hon och vägde den. Sen fick du välja något annat, och så vägde hon den igen. Så det var mat på lösvikt. Mitt nästa mål är att lära mig vad kyckling, nöt, fläsk och vad fisk heter på lettiska, så man har lite hum om vad man äter. För det finns absolut inga skyltar på engelska, och man ska inte räkna med att personalen kan förklara.
Barbara, André och Daniel. [ ni kan t ex se att det saknas kakelplattor i golvet, inga problem ]
Min mat, det säljs mycket crepesliknande saker som dessa.
Såhär tjusigt var mitt vatten i eftermiddag, jag tror dom håller på och donar med rören.
Kommentarer
Trackback