Ur alla synvinklar

Jag kan tänka mig att jag lätt uppfattas som en ibland ganska åsiktslös, tillbakadragen och jåmig person som inte har så mycket krut i påsen. Att jag låter mig behandlas lite hur som helst, och som bara står vid sidan av och ser på. Den där blyga, tystlåtna tjejen. Det är dock inte så jag skulle beskriva mig själv, utan tvärtom.

Förklaringen är väl den att jag inte behöver göra så mycket väsen av vad jag tycker och tror, jag har inte det behovet, utan så länge jag är säker på mig själv så nöjer jag mig med det. Jag behöver inte visa någonting för någon annan, utan jag är trygg med mig själv. Jag är en betraktare och en funderare.

Jag är väldigt lugn i de flesta situationer, och blir sällan stressad eller nervös. Fast jag kan bli arg, riktigt förbannad när någonting är orättvist och respektlöst, när någon har dålig attityd och är egoistisk. Jag förstår mig inte på ironi och sarkasm, det är det värsta jag vet. Jag kan vara väldigt öppen som person om personkemin är rätt, då spelar det ingen roll om vi känt varandra i en minut eller tre år. Jag gillar att berätta om mig själv, men lyssnar hellre.

Jag tycker att jag har lätt att avläsa personer, rent allmänt, och ser de individer som lätt blir undanskuffade. Det är även oftast så att dem dras till mig. Jag går alltid in med en positiv inställning, och det finns ingenting som är omöjligt. Jag tror på ett högre väsen, och ett liv efter döden. Djur har en stor plats i mitt hjärta, och jag kan inte tänka mig ett liv utan en katt eller hund. Papegojan där hemma skulle jag kunna klara mig utan, fast även han har ju sin charm.

Envis är mitt andra namn, jag har oftast ett mål att nå, och ger mig inte förrän jag kommit dit. Jag viker mig aldrig. Jag är målmedveten, älskar att testa nya saker utan att veta vart det tar mig. Jag gör gärna saker på egen hand, är självständig när det kommer till resor och utmaningar, samtidigt som jag inte riktigt vuxit ut ur tonårsrummet.

Nya inslag i vardagen är underbart, samtidigt som jag inte gillar att bryta traditioner som format mig. Jag skrattar mig igenom det mesta, och är väldigt social, fast ändå en enstöring. Jag mår inte dåligt av att umgås med mig själv, utan trivs rätt bra med mitt eget sällskap.

Delvis är jag skör som glas, och har inte så speciellt långt till tårar, varesig i sorg eller glädje. En tår då och då tillhör min vardag. Jag är enormt hemmakär, och har ett stort behov att kunna komma hem. Jag är rik på vänner & familj, och dom är en del av det som format mig.