Ur alla synvinklar

Vart har motivationen tagit vägen? Nu när jag vet att jag kommit in på skolan, så känns plötsligt allt det här med uppläsningen av betygen väldigt onödigt. Fast det är ju verkligen inte det. För om jag känner att jag inte trivs eller klarar av studierna i Riga, för det finns ju ingen garanti på det, så måste jag ju ha någonting att falla tillbaka på.

Fast jag vet att jag med min envishet kommer att gå in i väggen fjorton gånger först, innan jag skulle få för mig att hoppa av eller ge upp. Men tänk om, jag måste ju ha någon sorts livlina. I vilket fall så har jag ingen energi till varken Matte, Naturkunskap eller Historia. Men jag måste, och jag skulle nog behöva bli jagad av en blåslampa för att något ska ske.