Ur alla synvinklar

När det kommer till att passa tiden på att koka saker så är jag inte så speciellt bra. För det första så glömmer jag bort att titta vad klockan är, och sedan glömmer jag också att jag har någonting kokandes på spisen över huvudtaget. Nyss skulle jag koka potatis, så jag gjorde som vanligt. Kastade i dom och satte tankarna i annat. Efter en stund gick jag in och kollade läget, och dom var inte färdiga. En väldigt lång stund senare känner jag en söt doft sprida sig i lägenheten. Blandat med något bränt. Jag inser då också att bubblandet från vattnet inte hörs längre, alldeles tyst. Då hittar jag mina tre fastbrända potatisar i en alldeles snustorr kastrull, med en tjock svart beläggning som när som helst kan ta eld. Tur att jag är ensam hemma. Potatisarna gick att rädda, så jag behöver inte göra om proceduren. Och lägenheten står kvar.