Ur alla synvinklar

Jag, Ida, Helene och Jonny har nu avverkat Sonfjället. Det var inget jobbigt alls, jag var nog snabbast av alla och var inte ens lite andfådd. Eller inte! Jag låg sist [ annars hade jag bromsat ner hela ligan, då jag nog tar hälften så stora steg och låg i en lägre växel för att inte dö på kuppen ] och flåsade som en tok, det var ingen lätt match för en sådan som mig. Däremot var det faktiskt mycket skönt, med lite pauser så tog vi oss opp till toppen. Där blåste det ganska rejält så vi gick ner en bit för att göra det bästa; fika. Varm oboy, mackor och korv med bröd. Då var det bara nedför kvar, och ner kom vi.


Här har vi gått i ca 7 min, och här var jag helt slut.


Här har vi kanske gått i 10 minuter till, och här låg jag i mossan och vilade.


Jonny var först i ledet, och nästan sprang upp för berget. Ida likaså! Jag och Helene också..






Plan mark! Yes! Här trodde jag det värsta var över. Sen kom en riktg mördarbacke.


Paus!








Toppen under mina fötter!


Nedför, för att hitta ett ställe i lä.


Äntligen, där hade jag kunnat stannat resten av dagen.