Ur alla synvinklar

Jag har gått upp kring åtta nio de senaste dagarna, har vaknat vid den tiden och känt att jag sovit klart. Jag ligger längst in mot väggen, och det finns bara en sida man kan komma ur sängen på - genom att klättra över Nicke. Självklart vaknar han då. Så han stiger upp och håller mig sällskap.

Igår sa han att han ville sova ut, så ända sedan jag vaknade vid åtta har jag gjort allt i slowmotion för att vara så tyst som möjligt. Trycker försiktigt på tangenterna, TVn är på men knappt så jag kan höra den. Trots det så lyckas jag slamra i allt, jag är usel på att försöka vara ljudlös. Vi har nämligen ingen dörr, utan bara ett draperi intill sovrummet. Hjälper inte speciellt mycket. Hungrig på frukost är jag med, men tänkte att jag skulle vänta tills han vaknat.