Josefin fin fin
Jag har en gammal kompis sedan lång tid tillbaka, vi lärde känna varandra i stallet bland hästarna här i byn när hon var på besök hos en annan familj. Hon var ( och är ) en så kallad Stockholmare, vars pappa kände min pappa sedan han bodde i Rönninge. Det visade sig att vi passade väldigt bra ihop, hon pratsam & så oblyg man kan bli, och jag väldigt försiktig och ganska tyst. En dag frågade hon mig om jag inte skulle följa med ner till dom, bo där en vecka och umgås. Där börjar historien på vår vänskap. Vi har upplevt massor tillsammans, allt från traumat när en av hennes tio ( gigantiskt stora ) kaniner skulle avlivas, till hennes olyckliga kärlek här i byn. Vi har tältat på Gotland bland alla stora MC gubbar, och firat Midsommar i Öregrund.
Minns hur reaktionerna på skolan blev när jag tog med henne, hennes långa blonda hår skapade ramaskri hos grabbarna. ( där började den olyckliga kärleken ) Sedan har det bara fortsatt. Trots 40 mil emellan oss, och många månader mellan samtalen så är allting som vanligt när vi väl ses & hörs. Det är en trygghet att ha en sådan vän.
I dag ska jag, syrran och pappa åka ner till henne och hennes familj. Josse har nämligen fyllt 20, och hennes pappa 50. Så det blir kalas! Kommer hem på söndag natt igen, måste ju hinna med ett besök på Grönan med, så klart.