Ur alla synvinklar

I morse när det var dags för min allra första tatuering så var jag inte speciellt nervös, vilket på sätt och vis var skönt. När jag tog hål i naveln var jag tio gånger mer nervös. Jag fick se motivet vilket var kanon, sen var det bara att sätta igång. Det som känns värst innan är ju att man inte vet vad man ska förvänta sig. Min inställning & tro var att det inte skulle göra så ont, och delvis tycker jag så nu efteråt med.

Första minuterna var jag jätte glad över hur okej det kändes. Men visst fick man känna på smärta också, ute på sidorna och intill kotorna kändes det vill jag lova. Men i det stora hela så kändes det bra. Tog drygt två timmar. Jag är jätte nöjd, kunde inte ha blivit bättre. Bild kommer senare, när plasten åkt av.