Ur alla synvinklar

Nu har jag kommit hem, efter nästan nio veckors resa. Sista veckan var mest långtråkig, då vi befann oss på dyra Mykonos halva veckan, och Aten sista dagarna. Det kändes som att man mest bara väntade, och att vi inte hade en aning om hur vi skulle ta oss hem gjorde sitt med. Vi hade en flygbiljett fran Aten till Berlin som verkligen blev kaos. Det är en lång historia, men för att göra den kort:

Hade en överraskande mellanlandning en timma bort från Grekland, där gick även planet sönder så vi tog oss inte längre. En massa ombokningar, arga människor som till och med bröt sig in bakom disken för att slå ner dom som gav oss beskedet om att inget plan gick förran åtta timmar senare. Som inte ens skulle ta oss till Berlin, utan till Frankfurt. Buss kunde man få åka till Berlin, där ifrån. Inte en chans tänkte jag och Emma att vi sätter oss i en buss.

Vi stannade helt enkelt i Frankfurt, i hopp om att ta oss hem på annat vis. Det gäller att vara impulsiv många gånger. Så när vi väl kom dit trodde vi att vi skulle hitta en billig biljett till Stockholm. Hell no, 8000 var det billigaste. Sjukt. Så vi sprang till tågstationen, och där lyckades en man ordna en biljett hem. Som gick inom 5 min. Sprang sprang sprang, tills vi nästan tappade andan. Men vi hann. Det var ingen höjdarresa direkt, först och främst den längsta under våra två månader, 18 timmar, med många byten. Frankfurt - Düsseldorf, Düsselforf - Köpenhamn, Köpenhamn - Malmö, Malmö - Stockholm. Pappa hade sedan ordnat med en bil som ändå skulle hem till Härdal, så den körde vi. Det tog nästan tre dygn för oss att ta oss hem, åk inte med Olympic Airways. Ingen vidare service.