Studenttider
Dagen som varit målet under tolv års tid har nu passerat, min studentdag. Champagnefrukost hos favoritläraren som varit som en mamma för oss alla, vindruvor och kex. Mysigt är rätt benämning. Samlades på skolan och sjöng låten som vi alltid sjungit på avslutningarna, blomstertid nu kommer. Kemin i aulan var så enormt stark, där satt vi alla treor med mössan på, förväntansfulla på fortsättningen. Hela tiden fick jag hålla emot. Fick stipendium för mina betyg, blev nöjd över resultatet efter allt jobb. Då var det MP3a's tur att kliva ut på trappan framför ett hav av folk och sjunga sången, säkert öronbedövande men med vilken glädje. Grät inte bara en gång, utan fler än så. Tårar kom av chock, sorg, lättnad, nervositet och lycka. Det var en enda röra av känslor, visste inte om man skulle skratta eller gråta. Ibland båda samtidigt. Omfamnades av de närmaste med rosor, plakat och mjukisdjur.
Flakåkningen var rena rama drömmen, aldrig har jag haft så roligt med en sådan skön känsla i magen. Grymt bra musik. Tre timmar som jag för evigt kommer att minnas. Då, just då, kände jag hur bra min klass är, och hur nära vi stod varandra. Den sista veckan var vi alla som en familj, då insåg vi hur många minnen vi delat tillsammans och att vi nu skulle splittras. Ingen tar studenten utan att känna vemod. Finmiddag åts på Simon & Viktor, suget på att gå ut var inte på topp, kände sig helt nedslagen. Kanske släppte spänningen. Samlade gänget och gick på Marcels lägenhet. Både A och B klassen var där. Hela studentveckan så tänkte jag "sista gången..", vad jag än gjorde. Blev inte full alls den här dagen, hade roligt i alla fall. Var på Österäng, innan vi tågade mot Rådhustrappan där alla studenter var samlade, vita mössor överalt. Sånger och skratt. Vi medieelever viftade med vår flagga, allt var så bra. Hela tiden höll man sig kring klassen, sista timmarna.
Här har vi våra grabbar.. också Lisa.
Några av oss åt sista måltiden som vi kallade den på Kebab Baren, och känslan av ledsamhet kom fram även ur grabbarna. Sympatisnack länge länge. Bestämde oss för att ses så snart som möjligt, vill inte att det ska vara något som vi bara säger. Jag ska hålla vad jag lovat. Det var inte med ett leende på läpparna som jag somnade. Dagen efter kändes tom, nu var verkligen studenten över. Blev inte bättre av att jag & Nicke var tvungna att plocka ur lägenheten som jag nu flyttat ur. Också hemskt, mitt hem under tre år. Nu bor jag hemma hos familjen, hade tankar på att flytta in hemma hos Nicke i Sveg men det skulle inte gå. Jag skulle inte få plats med mina saker, och jag skulle inte ha möjligthet till att betala så mycket som jag skulle vilja, så det blir bäst såhär.
Flakåkningen var rena rama drömmen, aldrig har jag haft så roligt med en sådan skön känsla i magen. Grymt bra musik. Tre timmar som jag för evigt kommer att minnas. Då, just då, kände jag hur bra min klass är, och hur nära vi stod varandra. Den sista veckan var vi alla som en familj, då insåg vi hur många minnen vi delat tillsammans och att vi nu skulle splittras. Ingen tar studenten utan att känna vemod. Finmiddag åts på Simon & Viktor, suget på att gå ut var inte på topp, kände sig helt nedslagen. Kanske släppte spänningen. Samlade gänget och gick på Marcels lägenhet. Både A och B klassen var där. Hela studentveckan så tänkte jag "sista gången..", vad jag än gjorde. Blev inte full alls den här dagen, hade roligt i alla fall. Var på Österäng, innan vi tågade mot Rådhustrappan där alla studenter var samlade, vita mössor överalt. Sånger och skratt. Vi medieelever viftade med vår flagga, allt var så bra. Hela tiden höll man sig kring klassen, sista timmarna.
Här har vi våra grabbar.. också Lisa.
Några av oss åt sista måltiden som vi kallade den på Kebab Baren, och känslan av ledsamhet kom fram även ur grabbarna. Sympatisnack länge länge. Bestämde oss för att ses så snart som möjligt, vill inte att det ska vara något som vi bara säger. Jag ska hålla vad jag lovat. Det var inte med ett leende på läpparna som jag somnade. Dagen efter kändes tom, nu var verkligen studenten över. Blev inte bättre av att jag & Nicke var tvungna att plocka ur lägenheten som jag nu flyttat ur. Också hemskt, mitt hem under tre år. Nu bor jag hemma hos familjen, hade tankar på att flytta in hemma hos Nicke i Sveg men det skulle inte gå. Jag skulle inte få plats med mina saker, och jag skulle inte ha möjligthet till att betala så mycket som jag skulle vilja, så det blir bäst såhär.
Nu var det en vecka sen, har sen dess försökt att organisera upp rummet här hemma. Ut med det gamla och in med det nya. Kasta saker är jag riktigt dålig på, vill helst spara tills senare och kanske för att det finns något minne i allt jag äger o har. Så mycket läggs i kartonger tills senare. Har ströjobbat lite på Ica, tagit på mig lite extra.
Kommentarer
Trackback