Ur alla synvinklar

Idag har jag lunchat med Maija, vilket var väldigt roligt! Har sen dess bara varit hemma och läst och tagit det lugnt. Har under de senaste dagarna sett flera avsnitt från tv-programmet Sofias änglar, och man kan ju inte göra något annat än gråta. Ung pappa som vet att han kommer att dö i en hjärntumör, trafikolyckor, mord.. Det är människor som har varit med om så mycket hemskt, som får hjälp med sitt hus, sådant som blivit nedprioriterat mitt i allt kaos. Livet är så orättvist! Det är en sådan klyscha, men man måste verkligen leva för varje stund.