Ur alla synvinklar

Härdalsyran har varit en av sommarens höjdpunkter sedan tidig ålder. Först var det karusellerna som lockade, senare blev det allt kalasande. Förfesterna hos mig har alltid varit ganska storartade, när det var som värst var vi över 40 personer uppe på mitt rum. Pappa som satt i tv-rummet på våningen under säger att taket gungade.
Men under de sista åren så har antalet folk trappat av, och så är det ju.

Var nyss nere på byn och tittade när det var tre stycken par som gifte sig, så kallade drive-in bröllop. Det är smockat med folk längs gatan, och cruisingen har satt igång. Det är kul att kika, orkade dock inte åka runt med någon. Kändes bättre att stå vid sidan av.

Nu sitter jag hemma med ett glas rött, och inväntar kvällen. Utan ett svajande tak och en fullsatt altan, mitt rum är inte övertäckt av mina vänners kläder, och det kommer inte vara en enda som sover på golvet. Är det vuxenlivet som skymtar?