Ur alla synvinklar

Imorse kl 07.08 vaknade jag av att jag skakade & nästan rullade åt sidorna, hela sängen vibrerade. Första tanken var, vem av ungarna är det som försöker väcka mig. Vände mig om och upptäckte att ingen var där. Kände då hur allting rörde sig fram och tillbaka, kollade ut genom fönstret samtidigt som jag halvsatt i sängen helt förvånad. Föreställ dig att allting står på en matta, och två stycken drar i den åt varsina håll. Det var en sådan underlig känsla, det konstigaste jag varit med om. Man hade liksom inget att titta på för att se hur man rörde sig, utan allting rörde sig verkligen. Marken är ju alltid så stadig, och nu gungade man. Går inte att förklara. Gick upp till de andra, då hade rörelsen slutat, tror de höll i ca 20 sek.

Alla pratade samtidigt i mun på varandra & berättade om hur de upplevde det. Vi bor endast två kvarter från stranden, så tsunamitankarna slog oss genast. Strömmen försvann på en gång så vi kunde inte komma åt några nyhetssändningar & telefonerna var ur. Det finns syrener i området som ska tjuta om det är en våg på gång. Men vi hoppade in i bilen [ Pia packade med sig bröd & bananer, haha ] och for upp i bergen till en vän till familjen. Det spöregnade ute och blåste rejält, bara det gjorde allt värre. Inga radiokanaler funkade som de skulle, men till slut kom ett nödmeddelande om att ingen tsunami förväntades att komma. Vi åkte ändå upp och väntade där en timma, innan vi kände att det var lugnt. Man var mest bara chockad, jag tänkte; jag har varit med om en jordbävning! Helt galet, ska då pricka av det mest knepigaste sakerna.

På vägen hem hade en kanal börjat komma igång och de kunde berätta vad som hänt, någorlunda. Strömmen har varit borta hela dagen, så när vi kom hem från berget runt tiotiden på morgonen så tog vi med oss frukost och lagade på gasspisar som grannen hade, kock som han är. Kände oss helt paralyserade av att inte ha någon elektricitet så att man inte fick höra eller se några nyheter. Men rykten spred sig och folk ringde, mobilerna funkade.

Hawaii består av flera öar, men har en så kallad huvudö som har just namnet Hawaii. [ se bild längst ner ] Strax utanför den ute i havet startade jordskalvet, där den på skalan uppnådde 6,8. Vilket anses vara väldigt högt. Där ifrån spred den sig på några få sekunder längs hela kedjan med öar, och vi som är näst längst bort kände den så enormt väl, och har hört att den uppnådde ca 2,4 här. Här är jordbävningar är jätte ovanligt, och händer nästan aldrig. På huvudön som jag nyss nämnde upplever de ibland skakningar & vibrationer men det pga den levande vulkanen som är där. Det här var något helt annat. Den starkaste som någonsin slagit Hawaii har de sagt.

Hela dagen har man gått runt och funderat på det här, folk har pratat om tsunamis osv osv. Det är väldigt skrämmande eftersom att man är så isolerad, ö mitt ute i havet. Flygplatsen stängde av alla resor från Hawaii, så hade det blivit något riktigt kaosartat så hade vi varit fast. Under dagen då man väntade på strömmen så åkte jag ner till Waikiki för att se hur allt stod till, för man hade ju ingen aning om hur mycket skador den orsakat eller något sådant. En massa folk var ute, och de flesta affärer var stängda förutom ABC, en affär som säljer lite av varje, mat osv. Det finns en sådan vid vartannat kvarter nästan, och det var köer ut till vägarna överallt. De släppte in några i taget, och man fick vänta ett bra tag innan man kom in. Många handlade vatten och saker ifall det skulle bli ett nödläge. Alla trafiklysen var så klart ur funktion, eftersom att alla öar var utan ström, så lite här & var stod det poliser & dirigerade. Jag gick bara runt, och ett tag stod jag på samma ställe och visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Allt var så konstigt, så overkligt. Det var roligt att lyssna på hur folk upplevt det hela. Någon hade åkt buss och skumpat omkring och trott att det var busschauffören som körde illa, en annan trodde att det var barnbarnet som hoppade i sängen.. Grannen trodde att fönsterrutorna skulle spricka, och många hörde det här dånande djudet som om ett flygplan for under marken. [ som man ser på film & tv ]

Åkte hem och fortfarande ingen ström, och rastlösheten var hemsk. Det sades att man inte fick använda något vatten för att det kunda ta slut. Några vänner till Pia kom över med gasutrustning m.m så att man kunde laga middag. Tände ljus överallt tills mörkret skulle komma. Precis då kom strömmen tillbaka. Funkade en timma eller två medan vi åt mat, hann se flera nyhetssändningar & bilder från huvudön. Otroligt vad den hade ställt till med på vissa platser där. Hade också orsakat några skador här på Oahu, murar som rasat och någon väg tror jag som fått något hål i marken, men annars ser det ut som vanligt här. Sen svartande det igen. Man såg ingenting. Tände ficklampor innan det slutligen kom tillbaka igen, sen dess har det hållit i sig. Det här har varit en av det konstigaste dagarna, någonsin. Kaoset att inte veta om en tsunami kan komma eller att jorden skulle spricka, den underliga känslan av att allting rör sig. Jag har inte varit rädd, det slog mig liksom inte att en flodvåg faktiskt skulle kunna komma när vi for mot berget imorse. Man var liksom så chockad & förvirrad. Jag tycker att det är enormt häftigt, hur stor är chansen att man får uppleva en jodbävning? En ny upplevelse & erfarenhet. Jag är på Hawaii tre månader, där det aldrig sker skalv på det här viset, då händer det. Nu är jag bara nöjd.

Ville ringa hem men när kaoset hade lagt sig så var det natt hemma, så bara en yrvaken Nicke svarade när jag berättade att jag varit med om en jordbävning. Det är så dyrt att ringa så det gick på två min. Han hann inte uppfatta så mycket. Jag visste ju inte hur stor den här händelsen skulle vara & hade ingen aning om den skulle sprida sig till andra sidan jordklotet till Sverige. Men joo. Nicke jobbade sen på natten & hörde på radion om vad som hänt. Då ringde han och frågade vad jag egentligen hade sagt, och kom på att han glömt bort att fråga hur det var med mig. Haha. Fick tag på familjen nu för en stund sen, de hade inte satt på tvn som tur var eftersom att jag tog dem på sängen. Precis efter mitt samtal såg de allt på nyheterna. Trodde aldrig att det skulle spridas ända hem. Men, jag lever ; ) Så häftigt alltihopa. Det är en sådan här sak man önskar att man kunde beskriva, men som inte går. Måste upplevas. Så konstigt, man har sett allt sådant här på film & tv, nu var man själv på plats. Man inser då hur allting faktiskt kan hända en själv, och inte bara alla andra. Jag hoppas ni kan få lite förståelse av nyheterna hemma.


Här kan ni lättare se. Skalvet utlöstes vid ön längst nere till höger, gick vidare uppåt och jag befinner mig på Oahu, Honolulu.