Crazy people, överallt!
Började gårdagen med att åka ner till Queen beach, lade mig på handduken en stund. Utan av någon konstig anledning så öppnade jag ögonen och möttes av en skallig och brunbränd kille som stod och kollade ner på mig. Hej, sa jag. Hej sa han och drog på världens största leende, han presenterade sig och sa att jag precis skaffat mig en ny vän. Han försvann sen för att han skulle lägga surfingbrädan i skuggan, okej tänkte jag och hoppades på att han inte skulle komma tillbaka. Dröjde inte länge innan han kom och hade en stol med sig. Pratade om sitt liv & frågade en del om mig. Han var 34 år gammal, tre barn hade han och var just nu bachelor som han sa. Ganska snabbt ville han gå ner till vattnet & då märkte jag hur närgången han var. Skulle hålla om axeln och ha hudkontakt, blev skitskraj för vad det var för en typ. Tog avstånd och tanken slog mig att han var en tjuv som samarbetade med en annan, och därför lurat i väg mig ner till vattnet för att kunna ta min väska så länge ; )
Så jag sa att jag ville tillbaka, ja naturligtvis tyckte han och var supertrevlig, för det var han. Han berättade att han var healare och jag hoppades på att han skulle ge sig av, han borde ju märkt att jag inte gillade hans impulsiva omfamningar. Gick inte många sekunder innan han sa att han skulle heala mig, och bad mig ligga helt avslappnad med öppen mun och andas in genom näsan. Kunde inte slappna av utan låg som en pinne och kunde inte hålla mig för skratt, vem faan är det här & vad håller han på med, vad ska jag göra - saker jag hela tiden tänkte. Så mitt på stranden bland allt folk började han dra och skaka i mina ben, tumla om min mage och pressa den hit och dit. Kände på min njure, där jag hade en liten blockering. Haha. Sen la han sig bredvid på handduken och försökte ta död på min nacke [!] då kände jag att det gick för långt men var så chockad av situationen att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Han var iofs duktig, han hittade de rätta knölarna när man var stel och det kändes & hördes att han visste vad han gjorde. Hittade en senknut i min nacke som berodde på att jag var arg på min pojkvän [?!], som jag noga berättat om innan i hopp om att bli lämnad ifred. Men neej, vi skulle bli så himla bra vänner. Grejjen är den att jag tror att han menade det med, han berättade om folk han lärt känna o hade bra kontakt med. Många här nere beter sig så där godhjärtat och konstigt.
I alla fall, han kom närmre och närmre och satte sig på ryggen och gjorde sån där grej som massörer gör. Man andas in, och i utandningen pressar de på ryggen. Hela ryggen knakade! I 50 min höll han på och tryckte och pressade. Blev överlycklig när han slutade, men ännu mera skraj då han pratade om att det bara var den första behandlingen och att han skulle visa mig en strand som var bra för min hud [ har varit på den stranden ] samt att han skulle sätta mig på en 40 dagars vatten diet. Hela tiden gav han komplimanger om hur rolig, häftig och snäll man var, och hur nära vänner vi skulle bli. Han skrev upp sitt nummer, mail och hemsida till hans företag. Kollade in den, och det var faktiskt sann. Det var ju en upplevelse, healad på stranden av en kille som ville bli min själsfrände. Han tävlade i surfing också förreste. Men en som börjar klänga, och viska i örat på en sådär efter att ha pratat i tio min är olustigt. Men roligt minne, vågade inte öppna ögonen en enda gången under den där behandlingen för att han för det första befann sig en cm ifrån mitt ansikte, och för det andra ville jag inte se hur resten av stranden glodde. Sa att jag behövdes här hemma hos familjen, och stack fortare än kvickt när allt var klart. Hoppas på att inte möta han igen, vill slippa förklara.
Det kan vara jätte spännande att träffa folk så där, han hade en massa förslag om vad i kunde göra tillsammans, allt från schack till surfa. Men ensam tjej med folk man inte känner är inte säkert, okej om jag hade haft sällskap från Sverige. Då är det en helt annan sak och man kan få roligt. Som t ex under jeepturen jag var på förra veckan så gav han som körde bilen mig hans nummer, ville visa mig ön & han verkade vara en bra person. Men ensam, nej.
Åter tillbaka till igår, det är filmfestival här på Hawaii nu. Så det har visats filmer nere på Waikiki beach. Så jag for dit, och det var helt sjukt vad med folk det var som satt sig ner i sanden framför en gigantisk duk. Försäljning av mat och annat hade flyttat ner dit och det var riktigt trevligt. Så jag slog mig ner på en handduk, solen hade gått ner och stan lyste starkt. Med bara några meter ner till havet satt alla knäpptysta under en film som var mera som en dokumentär om ett gäng som försöker rädda hajarna i världen. De berättade om att de inte alls är så farliga som medierna går ut med, och att folk dödar dem illegalt för deras fenor som är värda mycket pengar. Det man fick se var ganska rått, de tog fenorna och kastade sedan tillbaka hajarna i havet. Så de här gänget försökte få tag i de folk som höll på med det, och de var rena piraterna ute på haven. Man kunde se hur huvudpersonen i filmen kelade med hajar under vattnet. Den var faktiskt bra, man drogs med och min syn förändrades helt.
Efter filmen gick jag längs gatorna och stan tycks aldrig lugna sig. Affärerna är öppna tills sent, och längs trottoarerna står det folk som tigger pengar på alla möjliga vis. En man stod alldeles för sig själv och berättade roliga historier, ingen varken lyssnade eller skrattade. Förstelnade människor, musikanter, en japan som inte hade alla hästar i hagen dansade till Backstreet boys. En man stod och läste ur bibeln, och en annan hade famnen full av papegojor. Helt galet! Gick förbi ett ställe där de sjöng och tjejer dansade hulahula. Jag gillar verkligen både dansen och musiken, tongången är så annorlunda.
Shaved Ice, krossad & smaksatt is som man kan köpa över allt. Var tvungen att testa, och valde - nått som var blått, vattenmelon och lime. Rätt gott!
Bioduken.
Citylights.
Flera hundra facklor lyste upp vägen längs stranden.
En brud hakade på japanen som inte rörde en min, utan bara dansade.
Hulahula!
Kan inte ens se hur många de är?
Den färgglade ballongmannen.
Inget vidare jobb.
Så jag sa att jag ville tillbaka, ja naturligtvis tyckte han och var supertrevlig, för det var han. Han berättade att han var healare och jag hoppades på att han skulle ge sig av, han borde ju märkt att jag inte gillade hans impulsiva omfamningar. Gick inte många sekunder innan han sa att han skulle heala mig, och bad mig ligga helt avslappnad med öppen mun och andas in genom näsan. Kunde inte slappna av utan låg som en pinne och kunde inte hålla mig för skratt, vem faan är det här & vad håller han på med, vad ska jag göra - saker jag hela tiden tänkte. Så mitt på stranden bland allt folk började han dra och skaka i mina ben, tumla om min mage och pressa den hit och dit. Kände på min njure, där jag hade en liten blockering. Haha. Sen la han sig bredvid på handduken och försökte ta död på min nacke [!] då kände jag att det gick för långt men var så chockad av situationen att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Han var iofs duktig, han hittade de rätta knölarna när man var stel och det kändes & hördes att han visste vad han gjorde. Hittade en senknut i min nacke som berodde på att jag var arg på min pojkvän [?!], som jag noga berättat om innan i hopp om att bli lämnad ifred. Men neej, vi skulle bli så himla bra vänner. Grejjen är den att jag tror att han menade det med, han berättade om folk han lärt känna o hade bra kontakt med. Många här nere beter sig så där godhjärtat och konstigt.
I alla fall, han kom närmre och närmre och satte sig på ryggen och gjorde sån där grej som massörer gör. Man andas in, och i utandningen pressar de på ryggen. Hela ryggen knakade! I 50 min höll han på och tryckte och pressade. Blev överlycklig när han slutade, men ännu mera skraj då han pratade om att det bara var den första behandlingen och att han skulle visa mig en strand som var bra för min hud [ har varit på den stranden ] samt att han skulle sätta mig på en 40 dagars vatten diet. Hela tiden gav han komplimanger om hur rolig, häftig och snäll man var, och hur nära vänner vi skulle bli. Han skrev upp sitt nummer, mail och hemsida till hans företag. Kollade in den, och det var faktiskt sann. Det var ju en upplevelse, healad på stranden av en kille som ville bli min själsfrände. Han tävlade i surfing också förreste. Men en som börjar klänga, och viska i örat på en sådär efter att ha pratat i tio min är olustigt. Men roligt minne, vågade inte öppna ögonen en enda gången under den där behandlingen för att han för det första befann sig en cm ifrån mitt ansikte, och för det andra ville jag inte se hur resten av stranden glodde. Sa att jag behövdes här hemma hos familjen, och stack fortare än kvickt när allt var klart. Hoppas på att inte möta han igen, vill slippa förklara.
Det kan vara jätte spännande att träffa folk så där, han hade en massa förslag om vad i kunde göra tillsammans, allt från schack till surfa. Men ensam tjej med folk man inte känner är inte säkert, okej om jag hade haft sällskap från Sverige. Då är det en helt annan sak och man kan få roligt. Som t ex under jeepturen jag var på förra veckan så gav han som körde bilen mig hans nummer, ville visa mig ön & han verkade vara en bra person. Men ensam, nej.
Åter tillbaka till igår, det är filmfestival här på Hawaii nu. Så det har visats filmer nere på Waikiki beach. Så jag for dit, och det var helt sjukt vad med folk det var som satt sig ner i sanden framför en gigantisk duk. Försäljning av mat och annat hade flyttat ner dit och det var riktigt trevligt. Så jag slog mig ner på en handduk, solen hade gått ner och stan lyste starkt. Med bara några meter ner till havet satt alla knäpptysta under en film som var mera som en dokumentär om ett gäng som försöker rädda hajarna i världen. De berättade om att de inte alls är så farliga som medierna går ut med, och att folk dödar dem illegalt för deras fenor som är värda mycket pengar. Det man fick se var ganska rått, de tog fenorna och kastade sedan tillbaka hajarna i havet. Så de här gänget försökte få tag i de folk som höll på med det, och de var rena piraterna ute på haven. Man kunde se hur huvudpersonen i filmen kelade med hajar under vattnet. Den var faktiskt bra, man drogs med och min syn förändrades helt.
Efter filmen gick jag längs gatorna och stan tycks aldrig lugna sig. Affärerna är öppna tills sent, och längs trottoarerna står det folk som tigger pengar på alla möjliga vis. En man stod alldeles för sig själv och berättade roliga historier, ingen varken lyssnade eller skrattade. Förstelnade människor, musikanter, en japan som inte hade alla hästar i hagen dansade till Backstreet boys. En man stod och läste ur bibeln, och en annan hade famnen full av papegojor. Helt galet! Gick förbi ett ställe där de sjöng och tjejer dansade hulahula. Jag gillar verkligen både dansen och musiken, tongången är så annorlunda.
Shaved Ice, krossad & smaksatt is som man kan köpa över allt. Var tvungen att testa, och valde - nått som var blått, vattenmelon och lime. Rätt gott!
Bioduken.
Citylights.
Flera hundra facklor lyste upp vägen längs stranden.
En brud hakade på japanen som inte rörde en min, utan bara dansade.
Hulahula!
Kan inte ens se hur många de är?
Den färgglade ballongmannen.
Inget vidare jobb.
Kommentarer
Trackback